Här står livet i farstun, så nära inpå men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Dagen har fan helt enkelt varit svinjobbig. Gråtit för ingenting, blivit arg på småsaker (som vanligt). Sover bara färre o färre timmar om natten (dagen). Jag är konstant svintrött..

Det känns som om jag undviker folk för att slippa få frågan "hur mår du?" Allt brister redan där.. Har kämpat otaliga gånger för att hålla tårarna tillbaka idag. Det kan inte fortsätta såhär, jag vill få ordning på allt. Jag har ännu en gång funderat över hur jag vill göra med hästen.. Hon är verkligen mitt allt, har ingen aning om vad jag skulle göra utan henne men samtidigt så skulle jag kunna jobba mindre och kunna spara pengar osv.

Dessutom känner jag av ryggen mera och mera. usch.

Ännu ett onödigt inlägg där jag bara beklagar mig..

/E.Johansson