känslor

Sitter på jobbet och tittar på film på tv. Det är "marley och jag" som går just nu. Jag har läst boken några gånger och har även filmen hemma på dvd. Den är alltid lika jobbig att se mot slutet men som det är idag är värre än någonsin. Det är en film, jag vet... men det är så att våran vovsing Yoshi är nu 10 år och är till åldern men pigg och glad så han hänger nog med ett tag till men jag fruktar för den dagen jag måste säga hej då.

Jag var 10 skulle strax fylla 11 år när han kom hem till oss. Det var mitt "sommarjobb" att ta hand om honom den sommaren när mamma och pappa jobbade. Jag kommer ihåg alla små hyss han hittade på. Han var expert på att äta upp disktrasor. Varje gång man var ute på promenad och han gjorde nr 2 så kom det med en färgglad klick från gårdagens disktrasa. Han tuggade också en natt sönder min första mobiltelefon som jag köpte för mina tjänade pengar. Det syns på utsidan att han är gammal och säkert på insidan med, när han ligger och sover.. När han är vaken eller framför allt ute och går så beter han sig som en valp. Det kommer han alltid att göra.

Nu börjar den värsta delen i filmen och jag klarar helt enkelt inte av att se det då jag tänker på Yoshan för mycket. Nu blir det byte av kanal..